Nu är vi igång
Terminen har börjat, och det känns härligt!
Vi läser en kurs som heter Allmän sjukdomslära och den är indelad i parasitologi, bakteriologi, virologi och nåt mer konstigt.
Parasitologin är riktigt äcklig och riktigt spännande. Vi har letat efter maskar och maskägg i olika sorters bajs, kollat på maskar i tarmar, leverflundror i levrar osv. Verkar vara ett rätt räkmackigt liv att vara parasit.
Nu är vi ju inte amöbor längre, utan flådiga, världsvana senioramöbor och ett nytt gäng vilsna små amöbor har intagit stutis. Jag har fått ett fadderbarn med skinn på näsan, och det känns bra- det behövs på den här utbildningen.
Något fantastiskt har hänt: JAG HAR FÅTT ETT KORRIDORSRUM PÅ GÄLBO! Inflytt första oktober, troligtvis. Jag kommer inte sakna pendlandet sådär jättemycket. Jag kommer kunna sova två timmar längre varje morgon och då ändå hinna gå en timmes promenad, äta frulle i lugn och ro innan skolan börjar. En del av mig är överlycklig och en annan del av mig är hjärtekrossad och fruktansvärt sorgsen över att skiljas från P.
Hur det än blir så blir det nog bra.
Nu ska jag skriva ut några handouts och fixa matlådor.
Tjing tjong!
På't igen!
Böcker är beställda, handouts är utskrivna och rum är sökta.
Det blir jobbigt och sorgligt att flytta härifrån, men hey, jag har faktiskt ett liv som väntar på mig i Uppis också.
I helgen har jag varit i Kiruna för att få äran att delta på tidernas vackraste bröllop. Herr E Gud vad vackert det var. Och roligt! Vi var några tappra själar som dansade in morgondagen. Det kommer jag leva på länge.
Jag såg på fejan att årets amöbor har fått en facebookgrupp. Känner så väl igen känslan. Pirret, nervositeten, förväntningarna, allting! Det ska bli så roligt att träffa dem!
Jag har nog egentligen inte så mycket att skriva. Jag undrar vem som läser? Enligt besöksstatistiken finns det några stackare som är inne här då och då, så: Förutom mamma, vilka är ni?
Y
Sommaren är kort...
Skolan…
… är mitt liv just nu.
Jag har blivit väldigt bra på att närvara, och anteckna, på föreläsningarna. Det känns skönt.
Just nu läser vi Organens Struktur och Funktion, och detta blocket kallas intergrativ fysiologi. Det är många andra inlärningssätt än bara föreläsningar, vilket jag också tycker är väldigt roligt för då minns jag för en gångs skull vad jag lärt mig.
Tentorna haglar tätt, och det sociala livet får kliva åt sidan. Men jag trivs. OJ vad jag trivs!
Enda smolket i bägaren (det är väl ett uttryck?) är att jag fortfarande inte har något sommarjobb. Det är ganska stressande att veta att jag kanske inte kommer ha någon inkomst på 3 månader. Så pass stressande att jag faktiskt övervägde att söka som tidningsbud i Kiruna. Som tur var talade P mig ur det. Men jag HATAR verkligen att behöva leva på någon annan. P hävdar att han kommer få igen det sen när jag är färdig och tjänar mer än honom… vi får väl se.
Fortfarande inget nytt på lägenhetsfronten, men varje dag som jag måste pendla är ju en dag pendling mindre, tänker jag.
Jag ser redan fram emot höstens kurs ”allmän sjukdomslära”. Jag vill lära mig allt nunununununuNU!
Tur att det är så många år kvar.
Det är ingen dissektion längre, den här terminen. Förra blocket på den här kursen var ”rörelseapparaten”, och då spenderade vi praktiskt taget varje dag på Asis med våra dissekerade hundar.
Jag har min första helt oplanerade helg sedan jullovet, så nu ska jag passa på att läsa något som inte har med min utbildning att göra.
Tjing tjong pling plong pang krasch!
Att fylla år…
… har aldrig varit något jag gillat.
I år hade jag dock 2(!) fantastiska födelsedagsfiranden.
Det första med småkusiner inklusive föräldrar, storkusiner inklusive respektive, mormor, och ett par vänner. Herr E Gud vad presenter jag fick! Fantastiska presenter, dessutom!
Det ska synas vem som gjort tårtan
Det åts och åts och åts och dracks och åts och åts och dracks och skrattades och pratades.
Eftersom jag så lämpligt fyllde år första helgen av vårt påsklov så kunde ingen av mina uppsalavänner komma på den ordinarie festen. Således ordnades en extrainsatt tillställning.
Det åts och åts och åts och dracks och dracks och skrattades och pratades. Sen kom presenten. Presenternas present. Presenten som fick mig att inte finna ord.
…
VETRIPOL!!!
Fängelset är naturligtvis Asis. "Gå" är istället FU26 där vi har majoriteten av våra föreläsningar.
Mina uppsalavänner hade diskuterat kring vad de skulle ge mig för present. ’Vad gillar hon?’ ’Bra serier’ ’Tråkigt att ge henne en seriebox’ ’Hon ÄLSKAR ju spel’
Så de gjorde helt sonika om ett vanligt, grått, tråkigt, monopol till veterinärversionen: VETRIPOL.
Där finns så många internskämt att det skulle ta ett helt läsårs föreläsningar och luncher för att förklara alla. Chanskorten innehåller många sådana internskämt. Några exempel:
*OMG! Du flick-flackar på E4:an- och överlever!!! Inkassera 200 spänn från insamling i klassen
*Matlådan är kvar hemma i kylskåpet! Spring till Gallan och handla lunch utan att passera FU26
*Du tar merkostnadslån för att köpa Flight of the conchords-biljetter på svarta marknaden – Betala CSN 200 spänn!
*Du gör tidernas snyggaste vaginalutstryk! Vaginalarn ger dig beröm och 10 kr.
*Fudge! Du trasslar in dig i omentum majus – stå över en omgång!
*Du drar igång ett sjuhelvetes fyrverkeri i matsalen. Betala utryckningen- 150 kr.
*Fuck! Du tappade ditt mikroskop! Varför bar du det inte som en baby?? Betala Elisabeth 200 kr.
Och i den stilen fortsätter det. Man kan dessutom skriva nya chanskort och lägga till, vilket ju kommer behövas eftersom vi har 4,5 år kvar i skolan tillsammans.
Tjipp och välkommen!
Påskolvet spenderades med U och K hos Ks föräldrar i Värmland.
Det var fantastiskt!
Hästhagar och fält så långt ögat kunde nå. Och så många djur! 20 hästar, 5 hundar (3 schäfrar, en vorsteh och en tax), 3 katter, 2 hönsflockar och fem (om jag inte minns fel) gigantiska tuppar.
Om dagarna hängde vi med på hästvaccinationer, och fick vara med på kliniken och göra en massa spännande saker. Det var fantastiskt att få en bekräftelse på att allt slit kommer leda mig dit jag vill. Att jag faktiskt VILL göra det veterinärer gör. Jag fick även en annan inställning till djurägare. Det har tidigare varit den del av yrket som jag kanske inte sett fram emot så mycket, men de djurägare vi träffade var verkligen underbara!
K med sina hundar, Doris och Lazlo
En del av utsikten. Poolen till vänster badade vi i på kvällen efter bastun. Eftersom bäcken fortfarande var isbeklädd kring lunch kan man anta att det inte var många grader i poolen kvällstid.
Dagarna flög förbi och innan jag visste ordet av satt jag och U på tåget på väg hem.
Hej dagboken!
Idag har jag inte varit i skolan. Det är dumt. Jag är lite förkyld, och det är så himla lätt att hitta anledningar att inte åka dit i vanliga fall, så idag var det plättlätt.
Jag: Kan man verkligen sitta och snora sig igenom en föreläsning?
Jag: Klart man kan.
Jag: Men det kliar ju så i ögonen också. Och det gör säkert inget om jag missar den här föreläsningen.
Jag: Så säger du varje gång. Förutom det där med ögonen. Du vet ju hur dålig koll du har på uro/dig på grund av att du inte var på föreläsningarna.
Jag: STOP LECTURING ME! I’M AN ADULT! Dessutom räcker det nog om jag går imorgon. Då kommer vi ju också dissikera, och jag får en genomgång när de andra repeterar det dom gjorde idag.
Jag: Du kan inte ljuga för mig. Jag läser dig som en öppen bok. Men jag vet att du redan har bestämt dig och att det inte finns något jag kan göra. Men imorgon ska du faan åka dit!
Jag: Kejrå.
Ungefär så går snacket på morgonen.
I måndags (tror jag det var) fick vi flå en hund. Det är alltid jobbigt att dissikera djur som man har en relation till, men det var första gången vi dissikerade hund så det var extra jobbigt. Det är skönt att alla är respektfulla mot djuret på bordet, och att alla förstår varandra. Om man inte pallar så kan man gå ut, utan att någon tycker något. Snarare kan man vänta sig att någon kommer efter en för att kolla läget. Den här gången behövde ingen gå ut.
Det häftiga är att när man väl börjat öppna djuret så upphör det liksom att vara ett djur. Man kommer in i en helt annan värld och fascineras så över hur det- hur VI- ser ut på insidan. Allt är så organiserat och vackert. Faktiskt vackert. Speciellt mag-tarmkanalen. Det är så sjukt att allt ligger i perfekt ordning. Allt är uttänkt in i minsta detalj.
Jag känner sådan tacksamhet till utbildningen och privata djurägare som donerar sina djur till oss. Vi lär oss så otroligt mycket av att få titta på riktigt, och inte bara på bilder!
Åter till hunden. Anledningen till att vi avlägsnade huden var att vi nu lär oss musklerna. Vi behöver alltså se vad som finns under huden. Och även där är allting så otroligt snyggt och välplanerat!
Ännu en sak som är bra med utbildningen är att det är så mycket lärarledd tid. Nästan alla moment har minst en lärare närvarande. Dessutom verkar dom jobba dygnet runt, för mailar man halv tolv på natten så får man ta mig fan svar fem minuter senare. Fantastiskt! De lägger verkligen ner sin själ i att vi ska lära oss, trivas och få tillgång till allt vi kan tänkas behöva för att lära oss så mycket som möjligt. Underbart!
På söndag fyller jag år. Jag har en vän i stockholm. EN. (Nu räknar jag inte Sonja, Marit, Olle, Kym och resten av familjen).
Resten av mina vänner bor i Uppsala. Jag tänkte fira mig själv på lördag, men typiskt nog så har vi påsklov kommande vecka, så det är ju inte en jävel som är inom tio mils avstånd på lördag. Jaja, jag får i alla fall några fina gäster, så det blir nog kanoners ändå.
Mormor ringde och frågade vad jag önskade mig, och jag meddelade ödmjukt att jag önskar mig 200 kkr. Schmack in på kontot bara.
Min gudson ringde och sa att jag skulle få en present, och att jag skulle få den NU! Jag frågade spänt vad det var (väntade mig en sång eller något) och han meddelade ivrigt att jag skulle få en HEL DAG ensam med bara honom! OjojojOJ vad glad jag blev. Hjärtat gjorde en frivolt och ögonen tårades.
Jag fick även välja mellan följande aktiviteter: Gå på bio (han hade själv sett Mästerkatten i stövlar och trodde jag skulle gilla den), museum, eller esturang.
Eftersom påsk är den enda tiden den här våren som jag kan ha möjlighet till denna dag så funkade inte bio, för alla var stängda över påsk, men det fick bli naturhistoriska och cosmonova och avslutningsvis även esturang. Det är möjligt att det är tidernas bästa present. Tack Ruben!
Tjing tjong pling plong pang krasch
urogenitalier
Hej dagboken!
Utan socker och fritid, försmäktar jag vid detta skrivbord.
Försöker plugga till tisdagens tenta, och det går segt. Mainly för att vi kvinnor envisas med att ha så många knepiga organ, but also mainly för att jag (min vana trogen) börjar alldeles för sent.
Imorgon och på tisdag sover jag hos K i uppis. Skönt. Vi börjar få in en rutin att plugga ett gäng tillsammans dagen innan tentan, vilket är väldigt bra. Man lär sig så mycket mer av att lyssna på vänner än att läsa i boken. Att jag klarade förra skriftliga tentan var helt och hållet tack vare att vi gjorde just så. Vi gick igenom gamla tentor och jag lärde mig svaret på en fråga om parasympatikus- och sympatikus aktivering, och what do you know- exakt den frågan kom och jag klarade mig.
Nu är det så att det är väldigt trångt på mitt skrivbord. Jag skulle behöva en egen bokhylla för kurslitteratur och pärmar. Nu är det så att så fort jag försöker flytta boken lite för att jag behöver få plats att skriva så rasar något ner på golvet.
Jag fyller år snart. 100 år, faktiskt. Då önskar jag mig ett nytt skrivbord (modell större), alternativt en lägenhet i uppsala. Helst en trea så jag kan få ett läsrum, men stor tvåa funkar också. You fix?
Sen blir det kanske lite ensamt på kalaset, eftersom jag bara har typ en vän i sthlm. Nåväl, mer tårta till oss!
Om två veckor har vi påsklov, så nu kör jag på att försöka hålla näsan över ytan till påsklovet i alla fall. Små steg. Och gissa vad jag ska göra på påsklovet då? Jag ska åka till… wait for it… v… ÄRMLAND! Jag, K och U tar en roadtrip till Ks föräldrar. De har en egen veterinärklinik (!) och massor av djur. Jag och U får dessutom den stora äran att auskultera. Det ska bli så himla roligt!
Vad vore mitt liv som student utan dessa fantastiska vänner?
Avslutningsvis, en bild på det lilla lilla LILLA skrivbordet.
Tjing tjong pling plong pang krasch
Tentorna duggar tätt
Dessa tentatider, alltså.
Jag har haft turen att finna väldigt fina vänner i min klass, som erbjuder mig sovplats, vilket gör att jag hinner plugga mer och dessutom får plugga ihop med såna som förstår vad det är vi pluggar och kan förklara det för mig.
Idag hade vi praktisk histologitenta. Det innebär att man får en låda med 20 olika preparat som man ska titta på i sitt mikroskop, och sedan skriva på ett papper om det är cerebellum eller placenta eller epididymis eller varmkorv man ser.
Igår satt jag med mikroskopet i tio timmar och övade. Dagen innan vet jag inte hur många timmar jag satt. 6 kanske? Idag har jag ont i nacken och är fortfarande ganska åksjuk.
För att bli godkänd på tentan skulle man ha 16 rätt av 20. Jag hade 14.
Inte hela världen, känns det som, det är ju en ganska lätt tenta att göra om. Men när jag fick se vad jag hade svarat fel kunde jag inte annat än skratta åt mig själv. Om det finns någon blivande veterinärstudent som läser detta (vilket vore dökul!) så kan jag ju säga till dig att ha mig i åtanke när du jämför cerebellum och placenta. Eller så räcker det med att du tittar på cerebellum. Det finns nämligen inget som ser ut som cerebellum. Mikroskopiskt ser den ut ungefär exakt som den ser ut makroskopiskt- man kan liksom inte ta miste. Men det gjorde tydligen jag. Fast jag minns att jag tänkte, innan jag ens kollat i mikroskopet, att detta måste vara cerebellum. Hur min cerebellum kommunicerade med min hand när jag skrev ”placenta” är en gåta.
På tisdag har vi skriftlig tenta på Urogenitalierna och digestionsorganen. Jag har helgen och måndag på mig att läsa ikapp. Befinner mig i någon sorts livs-/motivationssvacka och ligger rätt mycket efter. Försöka ska jag i alla fall!
När jag och P var på väg till gymmet här om dagen berättade jag om en annons jag sett på skolan. Det var någon som sökte fodervärd till en taxador. Jag tyckte det var så underligt att en tax lyckats para sig med en labbe. Så här gick dialogen:
Jag: Jag undrar hur det gick till? Vem som var hane?
P: Vem som attaxerade?
Jag: Haha! Ja! Det kanske gjordes i ett labradtorium! Hihihihi
P: …
Det är väl det mest spexiga som hänt mig sen sist.
Tjing tjong pling plong pang krasch
Bättre sent än senare
Bättre sent än senare
Tjipp och välkommen!
Jag har, efter påtryckningar från MINST ett håll (Andrea), bestämt mig för att ta tag i det här med bloggande.
Det kommer väl handla om livet och skolan, typ. Liv har jag dock inte så mycket av för tillfället, men det kommer ju sommarlov och sånt (och med tanke på att jag inte har sökt sommarjobb ännu... ja, liv, om än fattigt)
Kort summering:
26/8-11 fick jag ett samtal från Uppsala. Jag var reserv nr 3 i andra urvalet och nu ringde en man och sa att jag kommit in. Jag var cool som ett skott i telefonen, mindes inte ett ord av vad han sa, och började bölgrina när samtalet avslutades. JAG SKA BLI VETERINÄR!
Trodde jag, ja. Dett var innan jag kände till stoppkurserna, men mer om det senare.
Min sambo hävdade att vi nu behövde flytta till uppsala, men jag var oförstående och menade att det väl bara tar en timme att åka dit, så jag kan ju lika gärna pendla. Det tar inte en timme. Det tar tre.
Jag slet mig igenom första kursen, som var rolig. Anatomi. Dissikera. Spännande. Lärorikt. 4 tentor första månaden. Första underkända tentan, embryologi. Första muntan- skakiga ben och svettiga armhålor.
Sedan började kursen från helvetet: BMBn. Biomedicinsk baskurs. Ser inte så skrämmande ut vid första anblicken, men herr E Gud vad jag var förvirrad och vilse i pannkakan. Detta var alltså min första stoppkurs. "Klara den eller gör om gör rätt med nästa års ettor", sa dom. Kanske inte ordagrant, men det var själva budskapet.
Första deltentan var en muntlig tentamen. Dessa, skulle det visa sig, varierade väldigt i svårighetsgrad beroende på vilken examinator man fick. I en grupp kunde det räcka att man sa "ny DNAspiral" på frågan om replikationen, medan det i andra grupper skulle ritas kemiska formler på tavlan. Gissa vilken grupp jag hamnade i?
Underkänd på både biokemidelen och histologidelen.
Jag och sambon köpte en bil, suuuuperfin volvo från 83, så nu tog det mig bara 1,5 h till skolan, och jag kunde ha med hunden i bilen. Tipp topp! Ända tills det blev frost och jag voltade av E4an i 110km/h. Tre varv i rusningstrafik. Jag fick ett litet skärsår på fingret, slog knät och tinningen och hunden sprang till skogs. Mycket otäck historia som ändå slutade med att hunden återfanns av arlandapolisen nästa dag och jag kunde återgå till det hysteriska BMBtempot, dock en bil fattigare. Det var coolt att åka ambulans också.
Detta hände, oturligt nog, ca 1 vecka innan om-muntan och den skriftliga tentan.
På ommuntan fick jag en annan examinator och klarade det, på nån jävla vänster.
Den skriftliga tentan klarade jag inte, och stressen över att kanske inte få börja tvåan var total. Det finns nämligen bara två omtentatillfällen på den kursen, varav det sista är i augusti. Man hinner alltså gå i skolan ett par veckor innan man får veta om man får fortsätta. Hemskt! Det första omtentatillfället var för ca 4 veckor sedan, och förra veckan fick jag veta att jag klarat det. FAntastiskt! godkäntgränsen var 40 och jag hade... 40!
När jag gick och väntade på antagningsbeskedet sökte jag mycket efter veterinärstudentbloggar, men tyckte inte jag hittade några, så detta är väl mest intressant för såna som gör samma sökning när dom väntar på nästa antagningsbesked...
Tips till er: Fixa boende. Ställ er i bostadskö. Det är fruktansvärt att pendla. 6 timmar om dagen går åt att sitta på ett tåg och lukta på andra människors morgonandedräkter och morgonfisar, när man faktiskt behöver dessa 6 timmar till att plugga och träffa vänner.
Jag bor fortfarande i sthlm och jobbar på att försöka byta vårt förstahandskontrakt här mot ett uppis. Snart...
Det var en liten resumé av det senaste halvåret, och jag ska väl försöka skriva lite roligare saker och kortare inlägg i framtiden.
Stay tuned!
Y
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
